suttit många gånger här nu framför datorn och tänkt skriva nån rad eller två. men det har inte lockat. vet inte vad jag ska skriva, dela med er som läser, för några stycken är det ju endå. sitter och läser igenom bland det gamla som ja har skrivit. mycket känslor där.
vilket år jag kämpat mig igenom!
WOW liksom... det som står där har ja överlevt. jag ler, skrattar, andas och tänker framåt fortfarande.
och ni läser om det, ni får reda på en massa om mitt liv. många känner jag säkert inte ens. det känns läskigt när jag tänker på det. därför har jag inte heller skrivit något på sistone. det här sista året har jag verkligen behövt skriva av mig och det har känts bra att göra det också. när man förlorar någon man älskar vill man prata om det, man vill berätta för hela världen vilken underbar människa det var och man vill få folk förstå. och man vill förstå själv.
när ja skrivit på sistone så har ja ofta stoppat mig själv pga tanken " vad tänker folk om jag skriver så här"
det blir inte från mitt hjärta då och när jag skriver så sitter jag och har er i baktanke hela tiden. jag får då endå inte ut det jag egentligen skulle behöva skriva. men sluta skriva har jag inte gjort. skriver i en söt liten dagbok nu istället =)
vet inte om jag tänker ha kvar bloggen här.. kanske fortsätter men skriver om dandy istället och hur det går. ähh jag vet inte riktigt men om mig tänker jag inte skriva på ett tag.
hejdå sålänge!